Lördag och möhippa



Igår var det alla hjärtans dag. 
Vi (Burlesque-byrdsen) hade som tur var planerat att hålla i ett quiz på Sugar Ditch med kärlekstema så jag slapp tänka på att jag var ensam, haha. 

Dock skapar sånt här alltid knepiga situationer. 
I vissa stunder kände jag mig typ såhär liten *kniper ihop med pekfingret och tummen*. 
Ibland känner jag mig oerhört utanför och så himla ostark. 
Vet att jag måste stå upp för mig själv, men det är så jävla jobbigt när en är kring människor som det känns som om de inte tycker om en. 

Och just nu orkar jag inte. 
Jag är helt slut. 
Sånt där som borde tas tag i direkt för mig egen skull låter jag passera. 

Och att det känns som att folk är rädda. 
Rädda för att fråga, rädda för att ställa upp. 
Det gör mig sorgsen. 
Får mig att känna mig ensam. 
För jag orkar inte alltid be om hjälp. 


Anywho. 
Det är dags för mig att göra mig i ordning nu. 
Några av oss Byrds ska nämligen hålla i en dansklass för ett par brudar på möhippa. 
Så himla roligt! 







Drop in the ocean



Jag har varit i Karlshamn över helgen. 
Middagar, tjejkvällar, plugg, tårar, oro, rädsla, kramar, läkarbesök. 

Nu är jag hemma i Malmö och det är dags att sova. 
Det gick inte så bra igår kväll. 
Kanske berodde det på mötet igår, eller på att mamma är så sjuk, eller på oro inför läkarbesöket. Antagligen lite av varje. Ångest i kroppen och kinder som sved utav tårar. Har nog aldrig känt mig så liten och så ensam. 

Så trött. 



Jag vill bara hem igen. 
Till mamma. 
Den här oron sliter i kroppen, 
det gör så ont att höra henne, se henne. 
Skillnaden är så drastisk. 
Det är så jävla jobbigt. 
Men imorgon åker hon ner hitåt, och läggs in i Lund. På onsdag opereras hon. Min älskade, fina, starka. Jag hatar det här. Oro, oro, oro. 



Måndag



Föreläsning hela förmiddagen och nu har jag städat. 
Plockat undan och dammsugit. 

Ikväll kommer resten av the Ravishing Byrds Burlesque hit! 
Vi är nämligen på tv ikväll, fråga doktorn. 

Den här våren kommer jag behöva dansen. 
Jag behöver dessa brudar, behöver skratta och behöver röra på mig. Koppla bort mammas sjukdom och stundande kandidatuppsats. Få andra, roligare saker att tänka på! 








Denna helgen har varit ett töcken.
Mamma är inlagd igen och denna gången verkar det inte vara så himla bra. Tumören på bronken trycker på och är nära att kväva henne. 
Jag har varit kvar i Malmö sedan hon lades in eftersom hon ligger i Karlskrona. Imorgon ska hon förhoppningsvis flyttas till Lund för fler undersökningar och operationer, och då kan jag hälsa på henne. 
Fina mamma. 

Jag har varit så jävla rädd denna gången. 
Hon har bara blivit sämre och sämre den senaste tiden, hostan har blivit värre, hon är tröttare och har tappat i vikt. Pappa har varit oroligare och inte velat lämna henne ensam. 

Pappa. 
Så mycket jag önskar att jag var hos honom! 
Han får bära så himla mycket själv, och trots att jag vet att han inte är ensam så känns det värdelöst att jag inte är där och hjälper till. Stöttar. Krama om och motar bort rädsla och ensamhet. 

Jag blir helt förlamad. 
Får svårt att prata och att ens göra någonting. 
Igår åkte jag till Staffanstorp för att slippa vara ensam. Fick träffa Mina bästa pojkar. Och tusen kramar och pussar och lekar tar udden av det värsta. 

Och nu väntar jag på att mamma ska få komma ner hit så jag får ta på henne. 
Låter kanske konstigt, men jag vill bara hålla hennes hand. 

Vill önska bort allt det onda. 
Skrika bort det elaka. 
Be bort cancer och få henne frisk. 

Själv känns det som jag tynar bort. 
Svårt att koncentrera mig. Tänker på allt, tänker på ingenting. Tänker bara på mamma och på hur rädd hon måste vara. När jag själv knappt kan sova. 



Tisdag



Jaha där sprang helgen förbi. 

I fredags steg jag upp 03.45 för att ta tåget mot Helsingborg tillsammans med Dixie och Emma vid 05.08. 
Kvart över åtta stod vi på scen och vid halv tio var vi på väg mot Malmö igen. 
Sjukt värt det dock, jag hade skitkul! :) 

De andra hoppade av i Malmö medan jag åkte vidare mot Karlshamn. 
I lördags var det släktkalas för Tessan och på söndagen åkte jag hem igen. 

Nu sitter jag och fryser i lägenheten och ska snart dra mig mot skolan. 
Igår kom vintern hit, 
och det har snöat typ hela natten. 
Jag är lagom road. 
AVSKYR detta väder, avskyr denna årstid! 

Men det är väl bara att hålla ut. Visualisera våren framför sig. Tänka på att ikväll ska jag träna och efter det ska jag dricka vin och äta middag med Emma. <3 










Sucken



Vad gör man när man inte kan sova? 
När man ska upp om bara några timmar? 

Vill liksom inte ta en sömntablett nu, för då vaknar jag aldrig i tid. 
Äh. 
Får väl helt enkelt vara dötrött imorgon. 






Uppsatsdags



Termin fem rivstartade igår. 
Statistik och uppsatser och artiklar och kohort och etik. Projektplan och granskningsseminarie. Etikprövning och protokoll. 
Svindlande panik för vad ens examensarbete ska handla om. 
Avgränsningar och kunskapsluckor. 
Vad vet vi? Vad kan vi? 
Lärare som bara säger att "ni kommer att förstå, ni kommer få grepp på det!" 
"Okej", svarar vi. 

Visst är det läskigt. 
Läskigt att skriva examensarbete; det som liksom är det mest avgörande. 
Får jag bli sjuksköterska? 
Är jag bra nog? 

Fast ändå. 
Det känns så jävla roligt! 
Jag är nog en problemlösare ändå, det har jag tvingats lära mig.
Och jag har världens bästa Klara som partner in crime. 
Vi förstår varandra, vi har följt varandra och vet precis vad vi klarar av. Vi jobbar tillsammans mot samma mål. Delat skratt och tusen tårar. 
Och för att vara ärlig har vi väl egentligen redan kommit på vad vi vill skriva om. 

Hoppas bara skolan tycker det är en lika bra idé som vi! 


Jag drömmer så konstigt igen



Vaknar svettig och andfådd. Lite förvirrad. Tänker efter lite och kommer sen på vad jag drömt om. Hemma, och ett arbete jag hade där. Gå längs samma gamla välkända gator. Oro och längtan över en kärlek som aldrig blev min. En ständig känsla av oduglighet som hängde över hela drömmen. Strandpromenad och kebabstället klockan 2. Torget fullt av folk och ögonen bevakar alla. 

Det känns ibland som om gamla demoner jagar mig. 
Mitt undermedvetna vägrar låta mig glömma vissa saker, trots att jag gjort allt för att se till att inte komma över något som påminner mig. 
Namn, bilder, hur jag steker mina ägg. Låtar. 

Jag har ingenting emot den tiden av mitt liv. Det gör mig egentligen inte ledsen att tänka på det. 
Ändå känns det lite irriterande, som något som skaver i ögat. 
Man klarar liksom sig ändå, man kan fortfarande se, men det skaver. 
Jag önskar ibland att det kunde lämna mig ifred. 

Och så längtar jag hem till mamma och pappa. 
Men inte efter kebabstället klockan 2 eller oro över kärleken jag aldrig fick. 
Hur ska man kunna njuta av det ena när det andra finns alldeles bredvid? 



YAY me



Idag har varit en bra dag! 
Först sovmorgon. 
Sedan upp och göra sig i ordning för arbetsintervju. Sen bussen mot sjukhuset och kvinnokliniken. Längesen jag var så nervös! 
Men vet ni vad? 
Jag fick jobbet! 
I sommar ska jag jobba som undersköterska på BB här i Malmö! :) 
Känns helt sjukt, det är ju liksom min drömarbetsplats. 
Så nu hoppas vi framtiden blir som den ska. ;) 

Efter den lyckade intervjun åkte jag mot praktiken. 
Nej, vårdcentral är ju knappast min dröm, men idag har varit helt okej. 
Fått vara mycket ensam och tagit ansvar, vilket alltid känns bra. 

Praktiken var slut vid fem och då åkte jag för att möta Elin! 
Vi gick direkt och köpte godis, sen för pizza. 
Ätit och myst framför tv:n. 
Pratat lite skit och lite allvar. Planerat vår resa till Budapest i februari. :) 
Finaste syster. 

Nu ligger jag i sängen och Elin på soffan. 
Det är dags att sova och imorgon är det lördag. 
Då ska jag fira jobbet på min drömarbetsplats! 





Om the downbeat



Jahapp. 
Två veckors ledighet är över och imorgon är det praktik igen. 
Det firar jag med feber och en asstor böld/vagel/whatever alldeles under ens ögat. 
Skönt. 
Kanske tur man praktiserar på en vårdcentral då, kan ju de tömma den jäveln om det behövs. 

Annars känns allt sjukt mycket skit. 
Allt känns så tråkigt. Så ointressant. Oerhört ointressant. Lägger mig hellre tidigt om kvällen och sover en massa. Älskar att sova. Slipper liksom leva då. 

På fredag kommer dock Elin hit, vilket är helt underbart! 
Och i slutet av februari åker hon och jag på shopping/spa-resa till Budapest! <3 
Helt galet. 
Och typ det enda jag ser fram emot just nu. 
Inte ens det faktum att det bara är fem månader till maj gör mig uppfylld. Yay. 


Malmöit



Skrev ett långt inlägg om att åka tillbaka till Malmö efter över en vecka i Karlshamn, men det försvann. 
Att jag saknar mamma och pappa. 
Men också hur underbart det är att släpa kattbur och astung väska uppför fyra våningar, sätta nyckeln i dörren och kliva in i sitt eget hem. 

Att jag i januari har bott i Malmö i fem år, och att jag antagligen aldrig kommer flytta härifrån. 
Att det är så himla skönt att komma hem. 










 

Lite nytt och sånt där



Snart ett nytt år. 
Orkar inte lyssna på allas tjat om att börja träna mer, äta nyttigare, dricka mindre, blablabla. 
Däremot har jag ett löfte till mig själv; 
att äta mindre kött. 

Jag har länge endast käkat "bra" kött, svenskt och/eller ekologiskt. 
Det har gjort att jag inte ätit kött varje dag, men ändå ofta. 
Nu vill jag äta mer vegetariskt! 
Mycket för att jag tycker det är roligt att laga mat utan kött, dels för miljön och magen. 

Ja, just det. 
Jag har ett löfte till.
Eh. 
Det kommer bli galet mycket svårare att klara. 
Här kommer det i alla fall; 
jag ska sluta dricka kaffe. 
Man får bättre tänder, inte lika mycket huvudvärk, nyttigare med te osv. 

Men ja. Ehehe. 
Vi får se hur det går. 
Ge mig mod! 


Happy holidays!



Ligger på bäddsoffan i Asarum och lyssnar på stöket utanför. 
Mamma och pappa fixar frukost och matar katterna. 
Kanske är taskigt att ligga här istället för att hjälpa till, 
men det här är det mysigaste jag vet. 
Att bara ligga och lyssna på världens finaste familj. 

God jul på er alla! 
Dock firar vi inte med släkten förrän imorgon, 
men julmys ska det minsann bli ändå. :) 







Dan före dan



Imorgon åker jag hem. 
Mot lilla Karlshamn, mot julen och mor&far. 
Min älskade familj. 

Först ska jag slita en förmiddag på praktiken, 
sedan hem och fixa i ordning. 
Packa katten och sen åker jag. 
Nä, tågresan suger ju. 
Jag hoppas verkligen att det inte är så mycket folk. 

Men nu ska jag däcka en runda. 
Mår helt sjukt konstigt, 
allt bara snurrar och jag mår illa. 
Vart på den sista träningen för säsongen och dessutom typ bara käkat godis idag. Mindre bra kombination kanske. 
Nä, sova nu och må bättre imorgon. 
Så var det bestämt. 




Prokastinera



Idag har jag bara legat på soffan hela dagen. 
Sovit länge, kollat film och käkat godis. 
Sorterat danskläder och myst med katten. 

Satan vad roligt det var igår!
Och vad bra det gick! 
Jag var supernervös, men allt gick enligt planerna. 
Publiken var på gång, de applåderade och visslade. Så himla, himla kul! 

Här är några bilder som kära Linnéa tog under showen. 

Nu ska jag sova och förbereda mig inför fyra dagats praktik, sen åker jag mot jul i Karlshamn. 
Längtar! 












RSS 2.0